Skrota kärnvapen

Skrota kärnvapen

Första utkastet av slutdokumentet ute

Igår natt släppte presidenten för NPT RevCon ett första utkast över slutdokumentet. I förordet har han sammanfattat en slutlig deklaration med 10 punkter. Som svar på detta dokument har NGO sammanslutningen Abolition 2000 publicerat en egen ”Final Declaration” med utgångspunkt från originalet. Nedan finner ni den officiella texten i jämförelse med Abolition 2000:s. Gissa vilken som är vilket! Hela rapporten hittar Du på /web/20150917201526/http://www.reachingcriticalwill.org/

Final Declaration to the NPT version 1

Reiterating their commitment to the effective and full implementation of the objectives of the Treaty, the decisions and resolution on the Middle East of the 1995 Review and Extension Conference and the Final Document of the 2000 Review Conference,

Seeking to achieve the peace and security of a world without nuclear weapons,

Recognizing that the Treaty is essential to international peace and security, and to the achievement of nuclear disarmament and of general and complete disarmament under strict and effective international control,

Acknowledging the grave dangers that are inherent in the continued existence of nuclear weapons,

Reaffirming that universal adherence to the Treaty would greatly strengthen international peace and security,

Firmly convinced of the importance of maintaining an acceptable balance of mutual responsibilities and obligations among all States Party to the Treaty,

Reaffirming the fundamental importance of full and strict compliance by all States with all provisions of the Treaty, and recognizes that full implementation of all provisions of the Treaty is essential to preserve the integrity of the Treaty and continuation of trust among States parties,

Determined to advance global nuclear disarmament, to prevent the proliferation of nuclear weapons or nuclear explosive devices, and to promote peaceful uses of nuclear energy,

Recognizing the vital role of safeguards implemented by the International Atomic Energy Agency in verifying the peaceful uses of nuclear energy by all States Party to the Treaty,

Underscoring their determination to improve the implementation of the Treaty and to strengthen its authority,

Final Declaration to the NPT version 2

Iterating, for the first time, their collective commitment to commence negotiations now on a nuclear weapons convention, backed by a strong system of verification, as proposed by the Secretary-General of the United Nations in his five-point plan on nuclear disarmament,

Seeking to achieve the peace and security of a world without nuclear weapons as a near-term goal, not a far-off vision,

Recognizing that a nuclear weapons convention is essential to international peace and security, and to the achievement of nuclear disarmament and of general and complete disarmament under strict and effective international control,

Acknowledging that the atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki in August 1945 were crimes against humanity, and that nuclear testing and uranium mining have had a catastrophic impact,

Reaffirming that universal adherence to a nuclear weapons convention would greatly strengthen international peace and security,

Firmly convinced of the importance of maintaining forever a world without nuclear weapons,

Reaffirming the fundamental importance of full compliance with article VI of the Treaty, which requires all States to negotiate nuclear disarmament, including by means of a nuclear weapons convention,

Determined to advance global nuclear disarmament, to prevent the proliferation of nuclear weapons, to promote renewable energy sources, and to redirect nuclear weapons expenditure towards achieving the Millennium Development Goals,

Recognizing the vital role of the International Renewable Energy Agency in ensuring a sustainable future,

Underscoring their determination to transform the rhetorical vision of a world without nuclear weapons into a reality without further delay,

Read More

Kräv mer av USA, Bildt!

Världssamfundet har under alltför lång tid demonstrerat sin oförmåga att göra framsteg på nedrustningsområdet. Nya ansträngningar görs nu under den FN-konferens om icke-spridningsavtalet som avslutas den här veckan i New York.

FN-mötet genomförs i en tid av visst hopp. Den amerikanske presidenten Obamas löften om förändring har fått genomslag också på nedrustningsområdet i och med undertecknandet av ett nytt START-avtal med Ryssland i april. För att vinna trovärdighet krävs dock att USA tar ytterligare steg. Det förutsätter påverkan från andra stater. Sverige skulle kunna vara en sådan.

Carl Bildt har en svensk tradition av nedrustningsvänliga utspel att förvalta. Den svenske utrikesministern uttalade sig senast sig i ett linjetal i Paris i vintras och i en artikel med sin polske kollega Radik Sikorski i New York Times i februari. Bildts hållning har flera förtjänster men hans inställning till USA:s taktiska kärnvapen i Europa är problematisk.

Sedan kalla kriget har USA ett mindre antal taktiska kärnvapen utplacerade i ett halvdussin europeiska länder, däribland våra fyra EU-vänner Tyskland, Belgien, Nederländerna och Italien. Just dessa fyra länder har inte bara vapnen utplacerade på marken utan dessutom i form av ett ”nuclear sharing”-arrangemang där de amerikanska kärnvapnen placeras på dessa fyra icke-kärnvapenstaters egna stridsflygplan.

De inblandade länderna tassar i en mörkgrå zon i förhållande till icke-spridningsfördraget och deras agerande riskerar att skapa en olycklig praxis för tolkningen av avtalet. Kina skulle tidigare med samma rätt ha kunnat låna ut sina kärnvapen till Nordkorea, eller Ryssland till diktaturens Vitryssland. Trots det har kritiken mot USA:s samarbete med sina Nato-allierade på detta område uteblivit – tills nu. I Tyskland har såväl utrikesministern som parlamentariker uttalat att man vill se ett tillbakadragande av de amerikanska vapnen. Även i Belgien och Nederländerna börjar protestkören att växa i styrka.

Sverige borde vara en självklar röst mot USA:s kärnvapennärvaro i Europa. Men i stället för att kräva ett ensidigt amerikanskt tillbakadragande väljer Bildt och Sikorski att koppla frågan om de taktiska kärnvapnen i Västeuropa till frågan om Rysslands kvarvarande taktiska kärnvapen på rysk mark. På så vis legitimerar de två utrikesministrarna att de amerikanska vapnen får användas som ett förhandlingskort. Det är oklokt och en logisk kullerbytta.

För det första bör man, hur illa man än tycker om de ryska vapnen, skilja på äpplen och päron. De ryska vapnen finns inom Rysslands gränser och strider inte mot icke-spridningsavtalet. För det andra är det motsägelsefullt att Nato å ena sidan under ett par decennier har upprepat att Ryssland inte längre är en fiende medan man å andra sidan ändå tycks se de taktiska kärnvapnen som riktade mot Ryssland. För det tredje har Bildt rätt i att dessa vapen inte fyller något försvarbart eller förnuftigt syfte. Därför kan och bör de skrotas utan dröjsmål eller villkor från vare sig USA eller Ryssland.

Västeuropa bör samtidigt klargöra för Ryssland att man vill ha landet som en god granne och markera att de stora mängder taktiska kärnvapen som Ryssland behåller i vårt närområde, om än på rysk mark, utgör ett hinder mot såväl goda relationer som möjligheterna till global nedrustning.

USA och Tyskland skulle, om man ser om sitt eget hus, med större tyngd kunna kräva att Iran samarbetar i frågan om landets kärnenergiprogram. Bara genom att föregå med gott exempel kan väst skapa den legitimitet som krävs för att nedrustningsarbetet ska bli en angelägenhet för alla länder. Därför måste även Sverige kräva att USA och Nato går före och skrotar sina taktiska kärnvapen – och att Ryssland följer efter. Det skulle innebära ett viktigt steg i riktning mot en kärnvapenfri värld.

Flighton ett företag med passion inom sökmotoroptimering är emot kärnvapen

Read More

Frustrerad optimism sista dagen

FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic bloggar direkt från NPT:

Jag funderar alltid över världen när jag är i FN. Nedrustning och icke spridning av kärnvapen och massförstörelsevapen är avgörande för mänskligheten. Översynen av ickespridningsavtalet NPT kräver politiskt ledarskap. Konferensmiljön i New York präglas av att många stater upprepar vad de sagt under tre veckor. Nu är det hög tid att få ner det på papper och gå till beslut. Egentligen är det bara en dag kvar. NGO:s försöker på olika sätt följa konferensen men får inte ens komma in i konferenssalen. Själv känner jag en frustration över att diplomaterna inte lyckats komma längre trots tre veckors mötestid. Det är obegripligt.

Än märkligare blir det att hela konferensens eventuella slutdokument står och faller med resolutionen från 1995 om en kärnvapenfri zon i mellanöstern och frågan om hur den ska förverkligas i praktiken.

Visst det är rimligt med tidsgränser för nedrustning, och att en konferens om kärnvapenfri zon i Mellanöstern hålls och att negativa säkerhetsgarantier ska finnas i ett avtal. Visionen om en kärnvapenkonvention borde också omnämnas. Detta är viktiga delfrågor i arbetet för en kärnvapenfri värld, delfrågor som är så komplexa att de skymmer att grundproblemet egentligen är mycket enkelt. Kärnvapen har använts i Nagasaki och Hiroshima med förödande verkan. Vi har också varit minuter ifrån ett kärnvapenkrig då tekniken och mänskliga faktorn har felat. Vi kan inte fortsätta leva under detta hot.

Trots våra tydliga krav på USA vill jag ändå framhålla att USA åtminstone aktivt arbetar för att konferensen alls ska mynna ut i ett slutdokument.

Jag är fortfarande optimist och tror att det ska bli ett slutdokument som trots allt tar några steg framåt i riktning mot en kärnvapenfri värld. Vi vet snart, men till dess håller vi tummarna.

Aleksander Gabelic
ordförande
Svenska FN-förbundet

Read More

Konsensus till varje pris?

En direktrapport av Svenska Läkare mot Kärnvapen från NPT översynskonferens

Under de två senaste dagarna har NPT mötet varit stängd för det civila samhället och media. Delegaterna har under ledning av NPT presidenten Cabactulan gått igenom slutdokumentet – sektion för sektion och paragraf för paragraf i den 30-sidiga sammanställningen. Vi från det civila samhället har snällt fått vänta utanför dörrarna, och samlat vår information från korridorsnack, småträffar med delegationer och NGO samhällets egen stolthet – tidningen News in Review från Reaching Critical Will som troget varje morgon stöter och blöter nyheter från NPT konferensen.

Debatten under de sista dagarna tycks ha fortsatt på samma spår där parterna har fastnat i att argumentera för sina ståndpunkter istället för att förhandla fram ett gemensamt slutresultat. Den positiva och framåtblickande stämningen under mötets första veckor har bytts ut mot skepticism och ovisshet. Det har rått en förvirring bland delegaterna kring hur mötet ska kunna drivas framåt under denna korta tidrymd. I synnerhet när ingen av parterna tycks vara villiga att kompromissa och mötas halvvägs, vilket har utmynnat i långa sittningar fram till småtimmarna. Det blev därför en lättnad när en ny reviderad version av slutdokumentet utkom igår eftermiddag. Delegationerna har under kvällen fått återgå till sina länder för att fria eller fälla detta omdiskuterade verk.

Dokumentets stora spörsmål är väsentligen detsamma; handlinsplanen för nedrustning, IAEA och tilläggsprotokollet, exportkontroll av teknologi, non-compliance och inte minst Mellanösternresolutionen från 1995 års NPT översynskonferens om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Vad som kan betraktas som ett framgångsrikt resultat från denna konferens är svårdefinierad. Ett misslyckat resultat för vissa länder är en framgång för andra. De flesta är eniga om att ett konsensusdokument är målet med konferensen, oavsett innehåll. För oss som är fullt inriktad på nedrustning, pekar dock slutdokumentet redan mot ett misslyckande. P5 har framgångsrikt skurit ner handlingsplanens alla viktiga punkter som pekar på konkreta steg mot nedrustning, medan Non-Alignment Movement (NAM) har fått backa sakta men säkert. Oavsett om slutdokumentet betyder ett litet steg framåt från översynskonferensen år 2000 eller i värsta fall ett steg bakåt, så förblir vi i det civila samhället besvikna över hur litet som har hänt på ett helt årtionde. Det är troligt att ett eventuellt konsensusdokument kommer att presenteras som en stor framgång för omvärlden, även om det verkliga resultatet är magert. Detta till trots, har vi sett uppmuntrande framsteg göras under konferensen. Vår uppgift från det civila samhället blir att peppa våra makthavare så att framstegen från konferensen omvandlas från vackra ord till målinriktad handling! Fortsättning följer…

Wenjing Tao /Svenska Läkare Mot Kärnvapen

Read More

Enighet om slutdokumentet

Staterna har nu enats om ett slutdokument som visserligen inte är det starkaste man kan tänka sig, men som ändå innebär en överenskommelse. Dokumentet hade kunnat innehålla starkare nedrustningsåtaganden, men kärnvapenstaterna har under veckan ansträngt sig till sitt yttersta för att inte behöva lova för mycket. Se hela dokumentet här.

Nästa vecka hålls en rad olika aktiviteter som blickar tillbaka på översynskonferensen.

Den 1 juni kl 8.30-9.30 bjuder IKFF in till Frukost för Fred, tema nedrustning, på Norrtullsgatan 45 i Stockholm.

3 juni arrangerar Nätverket för Kärnvapennedrustning ett seminarium (kl 18-20 på ABF i Stockholm) som utvärderar översynskonferensen. Medverkar gör Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets generalsekreterare Petra Tötterman Andorff, Henrik Salander, ordförande Middle Powers Initiative, och nedrustningsambassadör Maj-Britt Theorin. Leonore Wide från Svenska Läkare mot Kärnvapen modererar.

5 juni är det Nuclear Abolition Day, en global dag för kärnvapennedrustning. 12-14 hålls en manifestation på Medborgarplatsen Stockholm (arrangör är Nätverket för Kärnvapennedrustning) och på kvällen (19-01) bjuder IKFF och SLMK in till fest på Southside Pub, Zinkensdamm. På scen står bland annat Peter Morén från Peter, Bjorn And John och Henrik Salander från 60-talsbandet the Hounds.

Varmt välkomna!

Emma Rosengren, IKFF

Read More

Ett steg framåt i rätt riktning

En rapport från sista dagen av NPT översynskonferens

Översynskonferensen blev en nagelbitare in i det sista. På fredag förmiddag träffades alla delegater samt civila samhället och media för konferensens sista session. Detta möte blev dock uppskjutet både en och två gånger. Ovissheten var stor över vad som pågick bakom kulisserna. Först klockan tre på eftermiddagen återsågs alla deltagare igen i Generalförsamlingen, och då stod det klart att alla länder hade enats om ett slutdokument.

Det framlagda slutdokumentet av NPT presidenten Cabactulan består av två delar: en översikt som överblickar tidigare och nuvarande åtaganden under NPT av medlemsländerna samt en handlingsplan som inbegriper kommande åtaganden under avtalet. Länderna enades om handlingsplanen men inte översikten, varför Cabactulan har åtagit sig ansvaret för denna del genom en markerande fotnot i början av dokumentet. Det innebär förstås också att innehållet i översikten inte är bindande för medlemsländerna.

Trots besvikelsen över att handlingsplanen nu är betydligt svagare än det första utkastet, finns det några ljuspunkter i slutdokumentet som omnämns nedan.

Humanitära aspekten: Samtliga medlemsländer medger att användning av kärnvapen leder till katastrofala humanitära konsekvenser, och att samtliga stater ska under alla omständigheter lyda internationell lag, inklusive internationella humanitära lagar. Detta tillägg understryker därmed den Internationella Domstolens rådgivande uttalande från år 1996 om kärnvapens (o)laglighet. Tillägget kan tyckas vara en självklarhet för oss från det civila samhället, men har varit långt ifrån lätt att genomdriva.

Mellanöstern: Att arbeta konkret för infriandet av Mellanösternresolutionen från 1995 års Översynskonferens var ett av de största spörsmålen under denna konferens. Ett tag tycktes det som att hela slutdokumentet skulle stå eller falla med frågan om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Den slutliga överenskommelsen blev därmed också en av de största framgångarna i slutdokumentet, som nu uppmanar till en konferens mellan berörda parter under år 2012 för att diskutera konkreta steg mot en kärnvapenfri zon. Kruxet är dock att Israel inte har varit med i förhandlingen och därmed inte heller har någon skyldighet att följa överenskommelsen. Förhoppningsvis kommer det internationella trycket att vara så stort att samtliga aktörer i Mellanöstern kommer att delta.

Konventionen: Ett juridisk bindande avtal för kärnvapennedrustning och icke-spridning omnämns i översikten men inte i handlingsplanen, till skillnad från det första utkastet. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moons fem-punkts-plan för kärnvapennedrustning ”noterades” i slutdokumentet, men banade inte heller väg fram till handlingsplanen. Rekommendationen om en konferens år 2014 under ledning av Generalsekreteraren för arbetet mot en konvention raderades helt i slutdokumentet. Kärnvapenkonventionen har dock omnämnts flitigt av ett stort antal länder som ett nödvändigt instrument till total nedrustning under konferensen.

Hos oss i det civila samhället har pendeln rört sig mellan positivism och pessimism under den senaste månaden, med övervikt mot det senare under sista veckan. Vi har ändå inte gått ifrån Översynskonferensen tomhänta. Non-Aligned Movement (NAM), med dess 118 medlemsstater, har utlovat i sitt slutanförande att driva linjen om en kärnvapenkonvention. Trycket för en kärnvapenfri värld har varit högst närvarande under denna konferens. Kuba uttalar sig mycket riktigt om resultaten i sitt slutanförande: ”It’s neither time for rejoice, nor pessimism and disheartedness”. Omvärlden är redo att ta Obamas tal från Prag på allvar och förväntar sig att löften ska omvandlas till konkret handling. Budskapet till P5 från andra länder är enkelt – vi tar nedrustning på allvar!

Wenjing Tao/ Svenska Läkare mot Kärnvapen

Read More

Nuclear Abolition Day 5 juni

I morgon är det Nuclear Abolition Day – en global dag för att uppmärksamma behovet av ett förbud mot kärnvapen. Kärnvapen tillsammans med klimathotet är de absolut största hoten mot mänskligheten idag och kärnvapen som är löjliga och oanvändbara – såväl militärt som politiskt kan förbjudas med en konvention. Vi har sett hur andra vapensystem tidigare har förbjudits, kemiska och biologiska vapen, personminor och nu senast klustervapen. De processer som har lett fram till dessa förbud har tagits emot som prematura och naiva, på samma sätt tas kärnvapenkonventionsprocessen emot idag. Det är inte naivt och prematurt med en konvention, tvärt om – det är nödvändigt och fullt möjligt!

Fira Nuclear Abolition Day i morgon, kom till Medborgarplatsten kl 12 och visa ditt stöd för en kärnvapenfri värld. Senare i morgon (kl 19.99) beger du dig till Southside pub, Zinkensdamm för att lyssna på musik (Peter Morén från Peter, Bjorn And John, Henrik Salander från 60-talsbandet The Hounds, Edith Backlund och Frida Franzén) få dig ett gott skratt (kritikerrosade komikern Agneta Wallin) och inspirerande tal från de arrangerade organisationerna IKFF och SLMK.
Välkommen!
Josefin Lind, SLMK
Read More

Kärnvapen i Almedalen

NPT-konferensen må vara över för denna gång, men det finns visst en del kärnvapen kvar att diskutera om även i fortsättningen. Samtliga samarbetspartners bakom denna blogg syns under politikerveckan i Almedalen, inte minst på det s k “Säkerhetspolitiska Sommartorget“.

På onsdag 7/7 kl 20 kommer en s k “debattboxning” på temat “taktiska kärnvapen i Europa” att utkämpas på detta torg mellan Jens Petersson (Svenska FN-förbundet) och Fredrik Westerlund (FOI).

På torsdag 8/7 kl 16.30 hålls ett bredare seminarium om kärnvapenfrågan med medverkan av bl a Petra Tötterman Andorff (IKFF) och Gunnar Westberg (SLMK).

För er som inte är i Almedalen så kan vi gladeligen berätta att seminarierna sänds live via hemsidan ovan.

Read More

Kärnvapenfrågan på FN-dagen

På FN-dagen, söndag den 24 oktober, har FN-föreningen i Sollentuna valt att fokusera på kärnvapenfrågan under temat “Nedrustning och kärnvapenhot”.

Huvudtalare är Henrik Salander, ambassadör och bl a f d generalsekreterare i den s k Blix-kommissionen. Även FN-förbundet finns representerat i talarstolen (genom undertecknad).

KL 15.00 i ”Satelliten” Alfartvägen 4 Sollentuna Centrum

Varmt välkomna!

Read More

30 år efter U 137

Det är idag, den 28 oktober, exakt 30 år sedan jag själv fick upp ögonen för kärnvapenfrågan. Detta på grund av att en sovjetisk ubåt upptäcktes stå på grund i min tonårstids hemstad Karlskrona. U 137 blev snart en världsnyhet och när statsminister Fälldin kungjorde att de mätningar som Försvarets Forskningsanstalt gjort vid ubåten tydde på att dess torpeder också var kärnvapenbestyckade stod det än mer klart för mig som 15-åring att något var riktigt ruttet i världen.

För den som åter vill minnas, eller för första gången bekanta sig med, händelsen som sådan så finns en del att läsa och se på Blekinge museums hemsida. Jag kan förstås också rekommendera flera av de artiklar som i dagarna dykt upp med anledning av “jubileumet”, t ex i Ny Teknik och den fortsatta debatten om huruvida det hela var ett avsiktligt intrång eller enfelnavigering.

Kalla kriget är nu sedan länge förbi, men kärnvapnen finns tyvärr kvar. Förvisso har totalantalet kärnvapen minskat starkt sedan dess, men fortsatt finns nog av dessa terrorvapen kvar för att utplåna mänskligheten flera gånger om.

Alla kärnvapen är otäcka, men på sitt sätt är de taktiska kärnvapnen mer oroväckande än de strategiska. Klassificeringen av kärnvapen i ”strategiska” och ”taktiska” är inte glasklar, men för att förenkla så kan man säga att de strategiska kärnvapnen är de som med stor sprängkraft och stor räckvidd under kalla kriget var tänkta att slå ut – eller hota att slå ut – motståndaren i stor omfattning. De taktiska kärnvapnen kunde däremot under kalla kriget tänkas att användas som ett vapen bland många på slagfältet. Väst kunde tänka sig att möta invaderande stridsvagnskolonner från öst genom att hindra dess framfart genom insats av mindre, ”taktiska” kärnvapen.
I Europa fanns under kalla kriget mängder av taktiska kärnvapen på båda sidor. De fanns också i olika former, inklusive som större sorters minor och som haubitzgranater.

I dag finns fortsatt i vårt närområde sannolikt tusentals taktiska kärnvapen kvar i Ryssland. Det vore högst angeläget att dessa skrotades för evigt. Från rysk militärs sida finns dock argumentet att på samma sätt som väst satsade på avskräckning genom taktiska kärnvapen under kalla kriget då väst var underlägsna när det gäller vanliga (”konventionella”) vapen så är det rimligt att Ryssland (som nu är de konventionellt underlägsna) ger de taktiska kärnvapnen en viktig roll i sin försvarsplanering.
Argumentet är rustningspolitiskt förståeligt, men likväl moraliskt förkastligt. Ryssland borde inse att dessa vapen är politiskt och militärt oanvändbara i dagens värld och att Rysslands relation till västeuropa istället bör främjas med civila medel.

Men eftersom inte heller vi i västeuropa på allvar har avsvurit oss bruk av taktiska kärnvapen så är det svårt att klandra endast Ryssland. USA har kvar ett par hundra taktiska, flygburna, atombomber utplacerade i några europeiska Natoländer. Så länge Nato fortsätter att ta sig den rätten hjälper vi hökar på den ryska sidan med ett gratisargument för att få bibehålla sina kärnvapen.

Det är hög tid för västeuropa att visa gott omdöme och skrota USA:s kvarvarande vapen i Europa. EU bör samtidigt erbjuda Ryssland ekonomiskt stöd för skrotningen av de ryska taktiska kärnvapnen (amerikanska skattebetalare har redan bekostat stora delar av skrotningen av ryska strategiska kärnvapen, det är dags för EU:s skattebetalare att göra det samma med de taktiska). Natos överskott på konventionella vapen i Europa kan gärna också tas med som ett kort i förhandlingarna. På så sätt kan vi komma längre än att, som hittills, bara lova skrotning av Natos kärnvapen efter det att Ryssland skrotat sina.

Read More