En rapport från sista dagen av NPT översynskonferens
Översynskonferensen blev en nagelbitare in i det sista. På fredag förmiddag träffades alla delegater samt civila samhället och media för konferensens sista session. Detta möte blev dock uppskjutet både en och två gånger. Ovissheten var stor över vad som pågick bakom kulisserna. Först klockan tre på eftermiddagen återsågs alla deltagare igen i Generalförsamlingen, och då stod det klart att alla länder hade enats om ett slutdokument.
Det framlagda slutdokumentet av NPT presidenten Cabactulan består av två delar: en översikt som överblickar tidigare och nuvarande åtaganden under NPT av medlemsländerna samt en handlingsplan som inbegriper kommande åtaganden under avtalet. Länderna enades om handlingsplanen men inte översikten, varför Cabactulan har åtagit sig ansvaret för denna del genom en markerande fotnot i början av dokumentet. Det innebär förstås också att innehållet i översikten inte är bindande för medlemsländerna.
Trots besvikelsen över att handlingsplanen nu är betydligt svagare än det första utkastet, finns det några ljuspunkter i slutdokumentet som omnämns nedan.
Humanitära aspekten: Samtliga medlemsländer medger att användning av kärnvapen leder till katastrofala humanitära konsekvenser, och att samtliga stater ska under alla omständigheter lyda internationell lag, inklusive internationella humanitära lagar. Detta tillägg understryker därmed den Internationella Domstolens rådgivande uttalande från år 1996 om kärnvapens (o)laglighet. Tillägget kan tyckas vara en självklarhet för oss från det civila samhället, men har varit långt ifrån lätt att genomdriva.
Mellanöstern: Att arbeta konkret för infriandet av Mellanösternresolutionen från 1995 års Översynskonferens var ett av de största spörsmålen under denna konferens. Ett tag tycktes det som att hela slutdokumentet skulle stå eller falla med frågan om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Den slutliga överenskommelsen blev därmed också en av de största framgångarna i slutdokumentet, som nu uppmanar till en konferens mellan berörda parter under år 2012 för att diskutera konkreta steg mot en kärnvapenfri zon. Kruxet är dock att Israel inte har varit med i förhandlingen och därmed inte heller har någon skyldighet att följa överenskommelsen. Förhoppningsvis kommer det internationella trycket att vara så stort att samtliga aktörer i Mellanöstern kommer att delta.
Konventionen: Ett juridisk bindande avtal för kärnvapennedrustning och icke-spridning omnämns i översikten men inte i handlingsplanen, till skillnad från det första utkastet. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moons fem-punkts-plan för kärnvapennedrustning ”noterades” i slutdokumentet, men banade inte heller väg fram till handlingsplanen. Rekommendationen om en konferens år 2014 under ledning av Generalsekreteraren för arbetet mot en konvention raderades helt i slutdokumentet. Kärnvapenkonventionen har dock omnämnts flitigt av ett stort antal länder som ett nödvändigt instrument till total nedrustning under konferensen.
Hos oss i det civila samhället har pendeln rört sig mellan positivism och pessimism under den senaste månaden, med övervikt mot det senare under sista veckan. Vi har ändå inte gått ifrån Översynskonferensen tomhänta. Non-Aligned Movement (NAM), med dess 118 medlemsstater, har utlovat i sitt slutanförande att driva linjen om en kärnvapenkonvention. Trycket för en kärnvapenfri värld har varit högst närvarande under denna konferens. Kuba uttalar sig mycket riktigt om resultaten i sitt slutanförande: ”It’s neither time for rejoice, nor pessimism and disheartedness”. Omvärlden är redo att ta Obamas tal från Prag på allvar och förväntar sig att löften ska omvandlas till konkret handling. Budskapet till P5 från andra länder är enkelt – vi tar nedrustning på allvar!
Wenjing Tao/ Svenska Läkare mot Kärnvapen