På onsdagen i main committee III (som handlar om fredligt användande av kärnenergi) påpekade den chilenska presidenten att diplomater måste se verkligheten som den är och kan inte hävda tolkningar av icke-spridningsavtalet till de själva tror den är sann för att det passar deras agenda bäst. Han talade främst om fredligt användande av kärnenergi men denna analys kan appliceras på hela den nukleära debatten, framför allt när det kommer till kopplingen mellan nedrustning och icke-spridning. Gällande de beslut som togs under översynskonferenserna 1995 och 2000 är detta särskilt viktigt eftersom inte många av de åtaganden man beslutade om har genomförts utan nya tolkningar av besluten hävdas ideligen. Det är allas skyldighet, såväl diplomaters som journalister och civila samhällets att ifrågasätta och utreda det som påstås vara verkligheten. Det är vår skyldighet att kräva transparens, rättframhet och att kritiskt granska det som sägs och görs.
Några delegationer har gjort just detta, de har krävt en förändring, har ställt frågor och ifrågasatt den retorik som förs i debatterna. Irland och Österrike fortsatte med dessa positiva inslag i main committee III genom att ifrågasätta hur klimatsmart, ofarligt och långsiktigt kärnkraft är. Tjernobylolyckan påverkade miljontals människor och kostade enorma summor att åtgärda. Österrike påpekade dessutom att kärnenergi har aldrig rekommenderatssom en lösning på klimathotet och ifrågasatte hur det kommer sig att det anses vara en lösning under denna konferens? De yrkade alla stater att istället ha en energiförsörjning baserad på ett mer effektivt energibruk och att IAEA med flera kan bistå i att ta beslut om hur energiförsörjningen bäst bör vara planerad. Det är en mycket känslig fråga under konferensen eftersom många länder, med rätta, känner ett hot mot rätten till bruk av kärnenergi för fredliga ändamål. Den inbyggda orättvisan i icke-spridningsavtalet ligger till grund för denna oro.
Main committee I och II visade tydliga linjer mellan de som har kärnvapen och/eller ”fredlig” kärnteknologi och de som vill ha garantier för att inte bli attackerade av det första och vill ha det andra. I båda fallen behöver vi åtaganden och implementering av skyldigheter som präglas av transparens och ärlighet för att bygga en värld som är säkrare och bygger på förtroende och rättvisa.
Under torsdagen fortsätter förhandlingarna i main committee II och III. Solen skiner i New York förhoppningsvis sprider solens strålar lite hopp och energi till alla delegater som sitter långa långa dagar i förhandlingar, officiella som inofficiella.
Josefin Lind, SLMK