Svenska medier har under det senaste dygnet med rätta rapporterat en hel del om Brasiliens och Turkiets insats för att förmå Iran att göra en liten eftergift i landets konflikt med omvärlden.

Svenska Dagbladet har en god sammanfattning av dealen.

Jag tycker att det finns anledning att se positivt på uppgörelsen. Samtidigt ska man komma ihåg både att detta inte innebär att konflikten är löst för evigt och att Irans agerande hittills inte har varit konstruktivt. Det erbjudande landets ledning nu förefaller acceptera är i stort sett samma rimliga erbjudande som säkerhetsrådet kommit med tidigare och som då förkastats.

Men kanske var det kanske just en ny, brasiliansk-turkisk, mellanhand som behövdes för att Ahmadinejad denna gång skulle acceptera uppgörelsen utan att själv tappa ansiktet?

Jens Petersson, Svenska FN-förbundet