En direktrapport av Svenska Läkare mot Kärnvapen från NPT översynskonferens

Under de två senaste dagarna har NPT mötet varit stängd för det civila samhället och media. Delegaterna har under ledning av NPT presidenten Cabactulan gått igenom slutdokumentet – sektion för sektion och paragraf för paragraf i den 30-sidiga sammanställningen. Vi från det civila samhället har snällt fått vänta utanför dörrarna, och samlat vår information från korridorsnack, småträffar med delegationer och NGO samhällets egen stolthet – tidningen News in Review från Reaching Critical Will som troget varje morgon stöter och blöter nyheter från NPT konferensen.

Debatten under de sista dagarna tycks ha fortsatt på samma spår där parterna har fastnat i att argumentera för sina ståndpunkter istället för att förhandla fram ett gemensamt slutresultat. Den positiva och framåtblickande stämningen under mötets första veckor har bytts ut mot skepticism och ovisshet. Det har rått en förvirring bland delegaterna kring hur mötet ska kunna drivas framåt under denna korta tidrymd. I synnerhet när ingen av parterna tycks vara villiga att kompromissa och mötas halvvägs, vilket har utmynnat i långa sittningar fram till småtimmarna. Det blev därför en lättnad när en ny reviderad version av slutdokumentet utkom igår eftermiddag. Delegationerna har under kvällen fått återgå till sina länder för att fria eller fälla detta omdiskuterade verk.

Dokumentets stora spörsmål är väsentligen detsamma; handlinsplanen för nedrustning, IAEA och tilläggsprotokollet, exportkontroll av teknologi, non-compliance och inte minst Mellanösternresolutionen från 1995 års NPT översynskonferens om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Vad som kan betraktas som ett framgångsrikt resultat från denna konferens är svårdefinierad. Ett misslyckat resultat för vissa länder är en framgång för andra. De flesta är eniga om att ett konsensusdokument är målet med konferensen, oavsett innehåll. För oss som är fullt inriktad på nedrustning, pekar dock slutdokumentet redan mot ett misslyckande. P5 har framgångsrikt skurit ner handlingsplanens alla viktiga punkter som pekar på konkreta steg mot nedrustning, medan Non-Alignment Movement (NAM) har fått backa sakta men säkert. Oavsett om slutdokumentet betyder ett litet steg framåt från översynskonferensen år 2000 eller i värsta fall ett steg bakåt, så förblir vi i det civila samhället besvikna över hur litet som har hänt på ett helt årtionde. Det är troligt att ett eventuellt konsensusdokument kommer att presenteras som en stor framgång för omvärlden, även om det verkliga resultatet är magert. Detta till trots, har vi sett uppmuntrande framsteg göras under konferensen. Vår uppgift från det civila samhället blir att peppa våra makthavare så att framstegen från konferensen omvandlas från vackra ord till målinriktad handling! Fortsättning följer…

Wenjing Tao /Svenska Läkare Mot Kärnvapen